Tiomila2017

Tiomila 2017 gick nere i Partille och i år fick vi ihop ett herrlag med lite inhoppade damer. Nedskrivna reflektioner från de hjältar som representerade Enskede finns här.
 
Patric Sträcka 1:
Något plågade medresenärer Martin, Janne och Fredrik tyckte avfärd kl.9:00 var på tok för tidigt!

Men gummistövlar, sportshopen, målgång och middagen att skulle hinnas med innan första och sista 10-Milmötet på vandrarhemmet.

Det mesta kretsa runt logistiken, som löste sig rätt bra, då det bara var de 4 första sträckorna som skulle skjutsas dit, tack Rolle och Pelle!

Janne på 5:e sträckan kunde ta bilen själv fram och tillbaka, sen tog icke vandrarhemsboende vid.

Det var både hyfsat varmt och ljust vid starten, lampan tändes med enbart 25% och sen iväg i lervällingen, supersmal S-kurva med höbalar, sen rakt UPP! väl vid startpunkt uppe på krönet kom resten av det som fick kallas för epilog av backen.

Märkte rätt snabbt att jag inte hade allt för många bakom mig på väg till ettan, men den satt där den skulle, vid andra kontrollen uppe på ett platt område med småkärr fick jag lätt panik, då jag märkte att jag tappat orienteringen, 10 sek betänketid, sedan fick jag den.

4:e kontrollen var gemensam efter 3 raka gafflingar. Tog en 400m längre väg/stig till 5:an och bespara mig 50m klättring, tror nog att det var lite mer löpare väl framme, men hopplösa 50 m efter och alla tycktes flyga fram.

Kom på mig själv att fortfarande efter 30min springa med lampan på 25%, säger en del om hur klart det var på kvällen.

Långsträckta till 7:an, dit kunde jag skymta lite lampor i mellan åt, mötte på slutet ett 20-tal, vart lite ställd innan jag fortsatte till min kontroll. 

 Ner mot 8:an var de förvirrade ikapp och några hängde på mig till fel gaffel, kosta under minuten och får ses som ett alternativt vägval.

Några kort kontroller och sedan en sträcka som helt försvunnit ur minnet. 

Från sista radion vid 7,7km blir jag rätt själv med några få framför, tar lite egna vägval och har stenkol in mot 15:e, korsar dom som legat framför mig innan, som ser ut att studera fåglar eller ja som fågelholkar! 

Klipper den sedan själv, helt solo mot 16:e, är flera olika längdgafflingar och lampor överallt och platser plockas, när jag passerar VIP vid High adventure ligger fackelröken tung och flera förvirrade orienterare blir stressade, vi Stockholmare är ju vana med knasigheter så jag lunkar lätt förbi och vinkar in i kameran och tar mig ner mot mål efter att han plockat 38 platser på 2,4 km. 

Kommer in som 215:e löpare av 324.

Får vara nöjd med den otränade kroppen jag släpa runt på, 10 dagars förkylning veckan innan var väl inte bästa uppladdningen

 

Fredrik H Sträcka 4:
Bergen tornade upp sig och där, i bilen på väg till arenan, var bara att tyst för sig själv, erkänna att vinterträningen varken innehållit särskilt många backträningar, eller långpass – långt ifrån rätta uppladdningen inför årets 10Mila och insikten att det kommer att bli en lång och jobbig natt står lika tydlig som Stimorol-skylten vid Slussen en kall vinternatt…

Långa natten igen alltså. Kanske är det min brist på närvaro på klubbaktiviteter som gjort att årets 10Mila har känts väldigt avlägsen, och då inte bara geografiskt. Allt försnack har gått mig helt förbi; jag har knappt läst PM eller kollat in gamla kartor över tävlingsområdet. Det är ju nånting att ta med sig till nästa års tävling.

Efter att ha vilat nån timme var det dags att åka till arenan tillsammans med Anders som skulle springa tredjesträckan. Allt kändes ändå rätt bra när vi kom dit och mötte Patric som var nöjd med sin insats. Så nu återstod bara att vänta på Uffe. Tyvärr gjorde jag här ett stort misstag genom att gå och sätta mig i ett kallt klubbtält och vänta; de senaste åren har jag stått ute på arenan och tittat på storbildsskärmen och följt täten ute på långa natten. Det höjer tävlingspulsen och ger en bra inblick i hur banan ser ut och ledtrådar i hur svårigheterna ska tacklas.

Uffe kom i mål och var väldigt missnöjd med sitt lopp, och lyckades skrämma upp mig med en dråplig historia om kramp och bottenlösa sankmarker och total renons på hjälp från sina medtävlare. Som tur var gick Anders bra och kom till kartplanket på utsatt tid. Tyvärr var det väldigt glest bland löpare och jag fick gå ut helt solo. Och det var väl där, på väg till startpunkten som det brast direkt: jag fick inte koll på kartan eller skogen eller terrängen. Och där sprang jag bara längre och längre utan att veta var jag var förutom att jag sprang åt ungefär rätt håll…

Det blev inga större misstag, men det berodde mest på att jag sprang så otroligt långsamt, försiktigt och tveksamt utan självförtroende, och det tog tid, oändligt med tid. Men ett rätt gjorde jag i alla fall, och det var att hushålla på pannlampsbatteriet när tillfälle gavs, för på slutet slocknade lampan, men då hade det redan ljusnat tillräckligt för att läsa kartan utan lyse.

Trots att jag var ganska trött när jag kom till växlingen, var jag tillräckligt pigg för att både dubbelkolla och trippelkolla att jag tagit rätt karta, dvs att lagnumret stämde. Tyvärr visade det sig när Janne kom i mål att han fått sträcka 6:s karta eftersom något annat lag tagit hans karta. Sträcknumret hade jag inte kontrollerat, och det har jag nog aldrig gjort tidigare, men från och med nu lär jag göra det.

 

Martina sträcka 6:

Efter att ha följt Göteborgarnas planering iaf 10-MILA 2017 flera år var det spännande att äntligen få vara där. Jag åkte ner med tåget redan på fredagkvällen tillsammans med andra medlemmar i Tiomilastyrelsen och representanter från 10-MILA 2018.

På fredagkvällen ringer Katarina och säger att jag måste springa, då Pelle fått ont i halsen. Det blir 6:e, 7,4km. Tror jag alltid brukar säga att jag är otränad, men i år värre än någonsin, behöver nog inte ens använda handens 5 fingrar för att räkna upp antalet träningspass i år. Men, men, klart vi ska få runt vårt lag! 

Enligt växlingsschemat ska jag springa cirka 04.15, går och lägger mig vid 8 och lyckas sova i kanske 5 timmar. Är ute på arenan igen vid 3, har då förstått att det går långsamt i skogen. 04.15 är det fortfarande mörkt, och undrar om någon tänkte på att jag hade behövt lampa om vi gått enligt schema? Nu var det inga problem, för jag kom nog inte iväg ut i skogen förrän solen var uppe och började värma. 

Blir trots min långa väntan sen till växeln, det strular också med kartan. Till slut kommer jag iväg, upp för backen! Uppe på höjderna är det fint och solen värmer skönt. Nere i sänkorna är det rejält blött. Orienteringsmässigt går det bra, någon liten miss bara, men tempot är låååångsamt, så långsamt att det faktiskt inte ska gå och missa. Kommer i mål och får utskällning att jag inte är tillräckligt lerig, "vad har du gjort i skogen egentligen?" Jag tycker bara inte om att bli blöt om fötterna, det är allt... :-P Dessutom hörde jag skräckhistorier om tävlande som sjönk ner till bröstet i kärren så jag kanske tog tuvorna istället :D. 

Växlar ut, hämtar mina grejer, snackar lite skit och går till duschen. Sen direkt till bussen och tåget hem. Hem till Saga som varit hos morfar hela helgen. Nästa år är det vår tur, 2018 står vi som arrangörer. Planeringen för 10-MILA 2018 i Nynäshamn pågår för fullt, men kommer att accelereras upp nu med bara ett år kvar. Vill du vara med och göra något så hör av dig till mig, Mats Larsson eller Josefin Lindqvist, alla behövs! 

 
 
Mats L Sträcka 8:
Mycket folk i omstarten och rak sträcka så här borde det inte vara så svårt att hitta några att springa med. Men icke. 3 km till första kontrollen och inget uppenbart vägval så fältet spreds ut och jag hittade inte några att springa med förrän vid andra kontrollen (1/3-del av banan!). Innan dess han jag dra på mig en lindrig lårkaka. Inget som störde löpningen, men stelt efteråt. Till slut var vi ett gäng som höll samma fart. D.v.s. jag kunde hänga med om jag inte la så mycket tid på kartläsningen. 


Till 6:an var det dags för en långsträcka igen. Vägen till höger eller rakt på. Några körde rakt på medan jag, Skarpnäck och en dam från Chalmers valde vägen. Hon från Chalmers visste att det var ett bra vägval eftersom hon haft det i Damkavlen. När vi vek av från vägen blev det svårt att hänga med och när jag släppte jag blev tvungen att läsa in mig igen (med en liten utvikning som följd). Efter en liten krok på 7:an, dök en norrman som valt rakt på upp.


Efter 8:an kom vi in i ett sönderskuret och tungt parti. Ett mindre lyckat vägval gjorde det ännu tyngre. Men hjälp av sockergel lyckades jag släpa mig till mål efter endast 11 kontroller och 9,7 km. Ordentlig långdistanskaraktär!


Var ganska nöjd med loppet. Det höll i sig tills jag kollade i Livelox och fick veta hur man skulle ha sprunget.
Överlag trevlig och inspirerande bana. Nästa år är ju IFK Enskede en av huvudarrangörerna för 10MILA, så många måste jobba som funktionärer, men med lite planering ska vi nog kunna få ihop några lag då också. Och givetvis ska det bli ett ännu bättre arrangemang.

 
 
Martin Sträcka 10:
Efter en skön natts sömn i riktig säng, i rena lakan och därefter en stadig frukost åkte vi ut till TC för de sista förberedelserna. TC var mycket lerigt och ryktet sade att kärren var än värre. Jag skulle ut i omstarten tillsammans med många andra. På grund av längre tider än beräknat, sköts omstarten 30 minuter. 09:30 var det till slut dags.
 
Jag tog det lugnt i början, jag är inte direkt tränad för så här långa sträckor. Men ska man åka tvärs över landet för att springa en sträcka kan man väl lika gärna springa en lång.
 
Jag hittade en klunga som sprang i lagom tempo. Men redan på väg till 3:e kontrollen lyckades jag trampa snett och en stukning var ett faktum. Men jag tog ändå beslutet att fortsätta. Med lätt smärtande fot kunde ändå kontrollerna sakta men säkert bockas av. Vi turades om att dra och tempot kändes överkomligt. Men av någon anledning springer jag förbi 25:e kontrollen som låg i en liten skreva på en kraftig sluttning. På tok försent, efter att ha vadat ner till midjan över ett kärr, kommer jag på mitt misstag. Jag tvingas lämna klungan, vända om och klättra upp, tillbaka, till kontrollen för att stämpla. Jag får fortsätta på egen hand. Då, med blott 6 kontroller kvar, kommer de stora missarna som på ett pärlband en efter en. Energin tar slut och foten börjar smärta ordentligt när tempot sänks. Tiden rullar och jag har nu varit ute i över 3 timmar. Men till slut kan jag ta mig i mål. Kraftigt haltande stämplar jag ut, sträckan är godkänd och ensam kan jag duscha i föredömligt varma duschar.

Kommentarer

Kommentera

Se vår policy för inlägg och kommentarer innan skickar ditt inlägg.

Bilderna i bildarkivet