En lördagseftermiddag i slutet av maj gick starten för årets upplaga av Fjällräven Extreme Marathon. 19 lag, varav två med anknytning till Enskede, gav sig ut på den 70 km långa banan i skogarna kring danska Silkeborg. Den inledande prologen bjöd på slät, fin stiglöpning som fick farten att skruvas upp ordentligt. In mot första kontrollen blev det till och med tiomila-trängsel och hetsigt knuffande när alla lagen kom samtidigt. Flera av dem skulle stappla in i nattlägret mer än åtta timmar senare – betydligt mindre hetsiga.

FEM följer mallen för extremlopp enligt de klassiska bergsmarorna där nyckelorden är 2 man, 2 dygn, självförsörjande, orientering. ”Extremt, upplevelser och show”, lägger tävlingsledaren Sören Strunge till för att förtydliga att det inte är fråga om något vanligt långdistanslopp. En del av showen och den goda stämningen tyckte han dock försvann eftersom det regnade under större delen av tävlingen. Det var nog inget som löparna tänkte på. De var blöta ändå.

Ett av de mer spektakulära momenten danska FEM bjuder på är nämligen Gudenå. Flera gånger längs banan skulle Jyllands största vattendrag passeras. Det blev kalla simturer för löparna.

Flera lag hängde ihop en bra bit under första dagen. Men en kontroll ute i ett träsk missades av många och det blev ordentlig spridning. Team Trimtex med Tomas Albinsson och Peter juthberg och gamla välkända Team Starcus var ändå ihop när de strax därefter kom till en kontroll nere i en bunker. Det blev till att plocka fram pannlampa och ge sig ner under jorden. Team Trimtex var snabba och kom snart ut i dagsljuset igen. Team Starcus däremot letade länge igenom rum efter rum. Minuterna tickade på medan de irrade i den underjordiska labyrinten. När kontrollen slutligen hade hittats hade de inte helt lätt att hitta ut igen. Först efteråt upptäckte de att det fanns en karta över bunkern på baksidan av huvudkartan.

Ett bergspris fanns också inlagt under första dagen. 100 meters stigning skulle avverkas mellan två kontroller. Men även om skogarna runt Silkeborg är kuperade med sina branta åsar, så är det inte höjdmeter de tävlande främst har att kämpa emot. En stor del av utmaningen ligger istället i att orienteringen är mycket svårare än vad den brukar vara i den här typen av lopp. Tätbevuxen skog och branta sluttningar gör att det ofta är svårt att hitta kontrollerna. ”Meningen är inte bara att kontrollerna ska vara svåra att hitta”, säger Sören Strunge. ”Det är viktigare att det är svårt att ta sig till kontrollpunkterna. Det är det som ger stora naturupplevelser.”

När det började skymma den första dagen började också regnet falla. De lag som fortfarande var ute i skogen fick plocka fram sina pannlampor igen. Orienteringen blir förstås ännu svårare än på dagen och många lag fick kämpa länge innan de nådde nattlägret. Ledarlaget Team Oure, de danska landslagsorienterarna René Rokkjaer och Troels Nielsen, hade sedan länge slagit upp tältet, lagat mat och krupit ner i sovsäckarna.

Team Starcus satt länge vid målet och räknade glatt minuterna de var före Team Trimtex. När det gått en timme och Albinsson/Juthberg fortfarande inte kommit var det bara att inse att de brytit. ”De sitter väl med en kall öl och en stor biff vid det här laget”, suckade en Uppsalabo i 50 km-klassen och tryckte i sig ännu en sked frystorkat direkt ur påsen.

Dag 2 gick omstarten för alla som var mer än två timmar efter ledarna klockan 7. Det betydde att de som kämpat i regnet och nattmörkret inte fick vila särskilt länge innan de måste ge sig ut på banan igen. Team Oure däremot kunde ligga och dra sig och behövde inte packa ihop och sticka iväg förrän klockan 9. För alla lag som var mindre än 2 timmar efter tillämpades omvänd jaktstart. Alltså att man gick ut så lång tid före ledarlaget som man var efter på den första etappen. Bland dessa lag var Team Starcus. Men i teamet klagades det på stela knän och stumma vader och man såg fram emot en tung dag. De lag som gick ut strax före trodde man sig knappast kunna springa ikapp. Däremot sa Pälle Hedlund i Team Starcus att man antagligen skulle gå ikapp genom att orientera bättre. Team Starcus inledde dag 2 med att bomma både första och tredje kontrollen rejält.

Hela dagen öste regnet ner. Gudenå passerades ännu en gång och även ett och annat midjedjupt vad. Mest av allt innehöll dagen ändå massor av stiglöpning. Det blev slitsamt för alla och många lag sågs sent på eftermiddagen komma gående under epilogen runt målområdet. Inte lika hetsiga som under prologen, om man säger så. Pälle Hedlund i Team Starcus sammanfattar den andra dagen efter målgång: ”Man tror man kommit in i en svacka, så man tar en powergel och borrar på och tror att det ska gå över. Men det går aldrig över. Det blir bara värre och värre.”

Team Oure vann som väntat 2006 års upplaga av danska FEM. Fjolårssegrarna i Team fusion.dk var inte långt efter på andra plats. Bästa svenska lag, Team Starcus, kom tillslut sexa, lite mer än två timmar efter.

En inte alltför omarbetad version av ett reportage skrivet för Edge Magazine.