Damlagen gjorde mycket starka insatser i årets 10MILA-kavle, och slutade på 136:e och 238:e plats. Inget av lagen behövde omstarta. Värre var det för herrlaget som trots ett bra resultat fick springa i omstarten. Laget kom till slut 138.
Årets 10MILA gick i närheten av Hallsberg i Närke, och det var andra gången som 10MILA-föreningen ”hyrt ut” arrangemanget. Denna gång lyckades arrangörerna klara sig utan vår hjälp med kartplank (som ju inte Norrköpingsklubbarna klarade 2004). Följdaktligen var närvaron av Enskede-medlemmar begränsad till löpare och några bilförare, och Gunnar Persson såklart.
Damerna fick ihop två lag, medan herrarna endast ställde upp det ett. De sista två åren har vi haft kombinationslag, med Vallentuna (2004) och Skogsluffarna (2005), men även det blev för svårt att få ihop. Vi har helt enkelt inte den bredden på herrsidan för tillfället.
De flesta i herrlagen valde att åka till tävlingen först på lördagskvällen, medans tjejerna, med några undantag, åkte hem på lördag kväll. Men eftersom tävlingen sändes via internet var det lätt att hålla sig uppdaterad om hur det gick för respektive lag.
TV-kanalen Sportexpressen sände även hela herrkavlen live på TV och via internet. Speakern Pelle Forsberg och hans side-kick Göran Persson förvandlades till programledare och expertkommentator och hade en egen studio som de satt i. Det enda som saknades, jämfört med en fotbollssändning, var en ritmonitor som Göran kunde sitta och rita tänkbara vägval på. Men det kommer säkert nästa år...
Själva arrangemanget var välordnat, förutom vägvisningen. En minimal skylt, som vi missade, på vägen dit, och en p-vakt var allt vi såg under färden till tävlingen. Det gjorde att man fick parkera lite där man kände för det, vilket, för vår del, innebar precis vid TC.
TC var annars väl uppbyggt i ett stort grustag som numera var en moto/rallycrossbana. Allt låg samlat och man fick en bra överblick på tävlingen genom att stå vid vårt vindskydd. Varvning och storbildstv:n bidrog till detta. Pga av tv-sändningen var det svenska som gällde, inte ett finskt ord yttrades i högtalarna, och knapp nån engelska. Undra hur Jukola-arrangörerna gör då?
Allt annat var sig likt: i markan tog de populära maträtterna slut och i sportförsäljningstälten tog de populära sportgrejerna slut.
Till tävlingarna:
DAMLAGEN
Laguttagningen för årets 10-mila kan inte ha varit lätt för UK (Carina och Uffe). P g a snön hade de flesta av oss bara hunnit springa någon enstaka tävling och det fanns inte mycket att gå på. Dessbättre fick alla som anmält intresse vara med och det anmäldes två lag. Vem som skulle springa vad diskuterades in i det sista, men i en trivselklubb som vår så hade det mesta kunnat bli bra.
Trots detta var jag nervös när jag vaknade på morgonen. Skulle jag klara att springa i förstalaget? Redan vid samlingen vid Sockenplan kändes det bättre; där var ju ett skönt gäng att vara med! Pelle B och Mona F körde varsin bil och allt möjligt dryftades. Jag berättade att jag dyrt och heligt lovat Pelle att ta ut kompassriktning mellan varenda kontroll. Ett problem var Karins löparknä. Det klarade bara att springa en viss tid, se´n låste det sig. Frågan var om det var bäst att springa några hundra meter kortare på fjärdesträckan eller om det inte ändå gick snabbare i draget på andra?
Diverse önskemål framfördes från baksätet i vår bil. Vissa var svåra att fixa snabbt, men varm lunch blev det i alla fall i Örebro. När vi kör in på TC är vår fana och det blå tältet det första vi ser, så skönt att ha fixarfamiljen Persson, särskilt som det var lite ruggigt ute!
Några värmde upp, andra shoppade loss i sporttältet, någon kollade ungdomskaveln medan en annan sov och så skulle ju barnen bli mätta och glada också. En haubiss, eller vad nu de där militärsakerna heter, avlossade startskottet och så var det mäktiga startfältet iväg. Strax blev det dock kaos. Två stämplingsenheter räckte givetvis inte för 366 lag. Jag tror att Anna lyckades stämpla för förstalaget, men till slut viftade arrangörerna iväg Carina och de andra som inte lyckades armbåga sig fram. Båda lagen överlevde och öppnade bra.
Med tidskniven på strupen sprang Karin väldigt snabbt på andra. Therese var också hon nöjd med sitt lopp. Jag gjorde inte som jag lovat Pelle, men kom runt i alla fall... Jonna klarade tredjesträckan för andralaget fint. Elin och Martina gjorde vad de skulle på fjärde. Andralaget var näst sista lag att klara omstarten, superbra! Sedan var det dags för det som sades vara tidernas längsta damtiomilasträcka. Nina och Ida fick ge sig på ca 9,5 km. Nina sprang fantastiskt bra och plockade drygt 30 placeringar (den äkta mannen missade hela målgången). Ida hade laddat med hälsokurs och fick det tidsmässigt längsta träningspasset av oss alla. Hon var väl värd den popcorn- och fruktsalladsnatt som Martina skulle fixa framför sportexpressen. Frågan är dock hur det gick när de knappt klarade att hålla sig vakna tillbaka till Sthlm. Själv är man van vid nattvak och njöt av att följa herrarna stora delen av natten.
136:a och 238 är placeringar vi är jättenöjda med. Det är dock inget som känns omöjligt att förbättra och jag tror att de flesta av oss hade roligt och fick mersmak.
Till slut måste vi tacka våra trogna supporters, Mona, Patric, Fam Persson, Pelle B och rookien Jonnas pojkvän.
Katarina Rundström
HERRLAGET
Som vanligt blev det avhopp i sista stund. Denna gång var det Petta som kände av sin pollenallergi och inte kunde göra sig själv rättvisa. In kom istället Christopher som efter en rockad fick ta den korta raka dagsträckan.
Som vanligt var det en gemensam samling vid militärtälten för nummerlappsutdelning och beställning av väckning. (Frågan man ställer sig så här i efterhand är vem som skulle väcka Lasse H (förra året glömdes han bort och han hann precis ta på sig kläderna innan han skulle stå på startlinjen)?) Därefter gick de flesta för att titta på herrstarten, medan några andra gick och la sig för att vila, och några tredje gick och hängde på TC.
Som vanligt är det en mäktig syn att se drygt trehundra pannlampor springa iväg i herrarnas start. I år skulle det gå väldigt snabbt på den platta tallheden, och de första två sträckorna var nästan 15 km långa. På första sprang Magnus, och gjorde att bra lopp. Ungefär samma inledning som förra året, men en placering strax över två hundra. Patric på andra plockade platser, men gjorde, liksom Magnus, inte heller han ett topplopp.
Som vanligt när Pelle F är med, fick han en kort nattsträcka (eller fick han inte längre nattsträckor för några år sen?). Säker som tåget ångade han på och plockade ytterligare 12 platser, och kunde skicka ut Pälle H på långa natten, nästan 18 km. I år var det betydligt drygare än förra årets långa natt, och det var en trött Pälle som kom till växlingen. Å andra sidan var det just sista fjärdedelen av banan, vilket alltid piggar upp lite.
Som vanligt när man springer nattsträckor i dagsljus går det att ”tjäna” tid mot tätlagen. På femtesträckan kunde jag springa runt på en hyfsad tid, utan att gå helt rent, eller att ha nån direkt fart i benen. Ut på sjätte sprang Ove, som klarade sig hela banan utan att bryta något ben i foten. Han gjorde ett kanonlopp, och fortsatte att plocka platser, och kunde skicka ut Uffe på sjunde.
Som vanligt börjar det bli svårare och svårare att avancera i resultatlistan, men Uffe tog några platser till, trots att han inte var nöjd med loppet. Kricke på åttonde, kände sig inte helt i form, men gjorde en bra sträcka och kunde minsann spurta om några lag.
Som vanligt var vår avslutning stark på pappret, Mats och Lasse. Men ju långre vi stod och väntade på Mats vid varvningen desto tydligare gick det upp för oss att det skulle bli omstart på sista sträckan, oavsett om Mats gjorde ett fantomlopp (vilket han i princip gjorde, trots att han missat fem minuter) eller inte.
Som vanligt blev det rejäl kubbning i omstarten vilket Lasse fick sota för på slutet. Med magont och slitna ben kommer man inte långt i spurten. Men även Lasse plockade platser, till en slutlig 138:e plats.
Som vanligt kan man självklart avsluta med en sammanfattning av årets 10Mila. Vi gjorde ungefär som förra året: en stabil inledning och plockade sen placeringar på varje sträcka. Inga kalkonlopp, men några kanonlopp. Till nästa år kan vi alltid hoppas på att några fler tränar lite mer, då kanske vi klarar det där 100-strecket vi pratat om så många år.
AVSLUTNING
Segrade gjorde Nydalen i damklassen, och Haldens SK i herrklassen (efter en mäktig uppgörelse på sistasträckan med Södertälje-Nykvarn, Leksand och IFK Göteborg).
Det var även ungdoms- och veteranklasser på programmet. Hur de gick i dessa står att läsa om på 10Milas hemsidan. Enskede hade tyvärr inget lag i någon av dessa klasser.
Fredrik Hedin
